Glasflickan
Av: Ninna
Där hon sitter ensam i sitt eviga mörker
Med en tår som sakta rinner
Nerför hennes nakna kind

Ingen som någonsin kommer stryka hennes kind
Ta henne i sina armar och skydda henne mot mörket
Mörker med fullt av ångest och tårar som hennes ansikte Fårar

Med ett hårt skal och ett fejkat leende
Hon står vid fönstret och känner med handen på glaset och Drömmer
Om människorna som hon ser deras lycka och glädje

Allting som är henne så nära
Alla dom som hon höll så kära
Borta med vinden

Och kvar är bara minnen.

Minnen av känslor och människor
Som hon höll så kärt
Men fick brutalt krossat för att veta att
det ingenting var värt
Tom på kraft och styrka

Svikna minnen

Och sviken själ

Hon mot ljuset darrar

Hon drar ner persiennen
För smärtsamt att titta på
Det som hon aldrig någonsin kommer få
Hennes hjärta sakta faller sönder
Bit för bit

Tår för tår

Men ingen kommer någonsin se hur hon mår

För på insidan sitter det en liten ensam och rädd flicka