Vriden sönder
av förtvivlans tårar


famlar ögat under tusen ljus som i dunkel



Vänder mig
tillbaka
och fram


Blundar och ber



Torka, du älskade svetten från min panna
söv mig trygg


I fotändan
där ljuset är fjärran
viskar jag tyst en bön


dina händer hos mig