Vad är det som gör kärleken speciell.

Är det kanske den pirrande känslan i magen.
Eller så är det när killens/tjejens leende får hela ens dag att lysa upp.

Nej kärleken är faktist inte så speciell.
Du får den, du har den, den försvinner.

Eller ja, iaf i mitt fall.
Hela världen rasar samman.
Han skaffar ny flickvän.
Men ändå finns hoppet i ditt lilla hjärta att han ska komma tillbaka.
Ni är menade för varandra.

Det tar kanske flera år och flera erfarenheter utan varandra för att komma på de.

Men det är tillsammans som ni ska leva.
Ett litet felskrivet meddelande.

Och HopplaHej, du hade kommit till killen dina drömmar har skapat. Vi hade underbara månader tillsammans, ingenting var fel, vi delade intressen, stora som små. Vi var helt upptuttade på gitarrer. Jag minns alla de gånger du satt och spelade för mig, jag saknar det fortfarande. Våra sena nätter med filmer, den första pussen på morgonen. Vakna bredvid dig och veta att det var du och jag. Vi älskade varann som aldrig förr. Hihi jag minns ett sms du skrev till mig:
"Du.. finns det en älskometer? I så fall så har den nog gått sönder nu"
Hehe, jadu, såna minnen man har. Bra minnen. Dem kommer stanna i mitt hjärta förevigt. Du var min första kärlek. Du satte min kärlek i första hand.
Jag älskade/älskar/ och kommer alltid älska dig <3.

Han var den bästa, han är den bästa och han kommer alltid till att vara den bästa.