Inferi
Levat i tiden då människan inte fanns.
Då jorden föll i glömska och allt försvann.

Nu vaknar jag varje morgon och undrar var jag är...längtar till slutet men älskar närvaron av livet.
Är detta verkligheten eller bara en dröm?
Vem jag är har jag glömt, vem jag var finns ej kvar.
Kanske kommer det en dag...
Kanske kommer det en dag...

I hopp om dig, jag vaknar.
I hopp om mig, du vaknar.
Titta mot mig, och känn hur jag saknar.
Jag ser dig, och vet att du saknar.
Vänta på mig vid slutet, men ta mig ej förgivet.
Kanske ses vi där, vid grindarna av sankte per.
Eller är det bara en stor lögn, då jag inte vaknar ur min sömn.
Min värld av fel finns kvar, och jag står ensam kvar.

Snälla...snälla...om du vill ha mig hos dig, ta mig till dig....
Älska mig, låt mig älska dig.