Ditt busfyllda leende raserar min mur,
det silverglansiga skenet runt dig vibrerar som skyn.

Dina strålande ögon möter mina,
och jag känner hur den pirrande känslan i magen nästan ger mig en spark.

Jag lutar mig framåt för att möta dina läppar,
min balans är ojämn och jag träffar din haka.

Du skrattar till och ger mig en lätt kyss på näsan,
samtidigt som du rör vi mina händer och vinden smeker min kind så lätt

Oförståeliga gåtor slås upp innanför min panna,
jag känner mig plötsligt bakåt dragen och ensam.

Ditt leende tynar och dina ögon blir mörka i takt med att solen som tidigare lös upp dem går i moln,
dina händer drar du ifrån mig.

Du backar och försvinner liksom in i dimma,
för allt du egentligen var, var min egna illusion av kärlek.


Copyright, Sidney och Annie