Inuti bubblan finns jag.
Jag sitter i den som en rädd liten mus som försöker skydda sig från allt det farliga utanför.
Bubblan är egentligen för svag för att skydda mig mot någonting alls.
Men jag är också svag. För svag för att bygga mig ett tryggt bo att skydda mig i.

Det spelar ingen roll.
Ingen försöker ändå sticka hål på min bubbla.
Ingen som orkar bry sig om ens det.
Men jag är lika liten och rädd ändå.

Ingen kommer in i min bubbla och hjälper till att skydda.
För ingen vågar bli skyddad tillbaka.

Men ibland kommer någon och ger mig hopp.
Det spelar íngen roll.
Ingen försöker ändå komma in i min bubbla.
De fäller en tår som sedan hamnar i min bubbla.
Ensam igen.
Jag blir blöt, kall, liten och rädd.

Sedan drunknar jag i andras tårar, faller ner i deras avgrund.
Ingen puttade mig.
Ingen hjälper mig upp.