Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Du borde ligga vid min ryggrad
och lyssna på andetagen.



För länge i solen Nu ser jag vita fläckar och det ger mig bara gula ögon, jag tror jag glömmer nu.



Dom dansar, på tå och sjunger för mig
men dom hoppar i såren dom gjorde
med tåspetskor i vita dräkter
Det var det som blev kvar
som blev orsaken till att aldrig glömma
Finns inuti mig
det ligger gömt och det skaver
du borde fly härifrån, för älskling
du river i läkande sår och du vet
kanske inte hur jag älskade dig
och som vi aldrig slutar drömma om
världen i låtsasform
Det är länge sen nu, har du redan glömt?
Du måste gå härifrån
älskling, hörde du inte
när jag skrek efter dig?




Fri vers av Gabriellan
Läst 334 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-07-24 20:48



Bookmark and Share


    ej medlem längre
helt fantastiskt.
jättebra ordval, och ett flyt som är häftigt.
ger mig en dubbel känsla, både kärlek och saknad av den man älskar.bra!
2008-07-24
  > Nästa text
< Föregående

Gabriellan
Gabriellan