David,

du kan väl se på mig, du brukade göra det

husen snurrar och träden vrider på sig

jag är blind, jag har alltid varit så blind

det är vit dimma som sprider sig och försvinner

ett rum fyllt med pennor och barndomsminnen

- det är för blåsigt

inuti, hur kan det var så innanför huden

jag slutar aldrig med det där, snälla förlåt

fiolerna spelar falskt men vi hoppar

vilt, så högt att vindens klor tar tag i oss

du kunde vara här men jag är för feg

jag väntar, jag väntar nästan tills det redan är för sent

jag har alltid varit så feg, du kommer aldrig hit igen

radion sjunger med bruten röst, david dom sjunger om dig