samma som innan; du försöker nå mig och det jag gömmer, du sträcker på alla dina armar och famlar i ett smutsigt nyckelhål.
du gör så,
tills vi ses nästa gång.
på caféet i hörnan vid bordet bredvid boken sitter jag med mina tunga kängor och lätta kläder. linnetyg som svävar upp i en dans varenda gång dörren öppnas och skickar iväg en svag vindpust;
genom den kommer du, genom den sjätte kommer du och jag tittar inte upp men känner din närvaro ända ut i fingertopparna.
tyget i min jacka får gåshud och mina gummiarmband smälter och min kjol blåser upp i en generad bubbla som jag gömmer mig inuti,
och där, där är dina armar.
dom vrider sig in i hålet och skruvar fram kombinationen till låset och jag hade aldrig upplevt något liknande (vackert).