Min hund, min älskade hund.
Jag ville finnas där för dig.
Men jag fanns inte där när du behövde mig,
du gled längre och längre bort från mig.
Du ska veta att jag gråtit floder av tårar,
men inget hjälper,
du kommer aldrig tillbaks till mig.
Jag trodde jag hade allt,
ett hus, min mamma, mina hundar och mina älskade katter,
men så bara sådär försvinner allt ifrån mig.
Jag vill kämpa för att aldrig fastna här igen,
men jag orkar inte fälla flera tårar,
upptäcka att jag inte kämpat tillräckligt,
att jag faktiskt står kvar där jag började.
Jag själver av rädsla,
jag vågar inte.