Sakta sluter jag ögonen
och känner hur tårarna klibbar sig fast
i mina ögonfransar och som sen
sakta rinner ner för
mina insjunkna kinder
där jag står framför spegeln
i bara trosor och bh,

sex kilo borta
jag förstår inte varför
jag bara blir tjockare för varje
gång, jag ser ut som en flodhäst.
Jag går ner i vikt men det
det blir inte bättre för det,

jag måste gå ner lite till
men jag saknar stöd
för ingen förstår mig
alla säger att jag är alldeles för smal
men det är bara lögn för
allihop ljuger


jag klättrar neråt igen
medans jag ställer mig på vågen
45kg 44kg 43kg
övervikt.








Jag vill ju bara vara vacker..