Vi vandrade tyst

mitt i mörkret.

Stegen förde med oss

ner mot den vattenytan.

Den som var ditt skratt

din gråt och förtvivlan.

Mörk.


Kläderna vi bar

var lätta att glömma.

Vi var nakna likt näcken

som spelar fiol.

Vi gled ner i mörkret

och den stjärnlösa,

varma natten

multiplicerade våra känslor

med sju.