vandrar i evig skugga utan ljus
Försvinner i en dimma utan en chans
I hopp om att finna något som saknas
Ett revben, en röst, ett hjärta
Något som för evigt kan utplåna denna smärta
Kommer ihåg brevet, det enda som låg kvar
Kylan som spreds, rädslan som skrek
Satt ensam, allt försvann, tack för ditt kalla svek

Varför finns det ingen skönhet kvar?
Dog den med henne som var den sista som gav?
Vi är alla ensamma, kämpar i ett stort, svart hav

Människor är ensamma när vi står inför olika kärlekskval
Hade man vågat låta hjärtat slå än en gång för något som nästan tog dess liv?
Hade man ställt sig upp, svarat Ja. Eller stannat kvar, tomt som ett skal?

Livet är en gåta men livet är också svaret
När du tittar genom en spegel, förstår svaret den har gett
Så kommer den efterlängtade gryningen.