Jag älskar det på det här sättet, mina bara fötter mot det tjärade taket som nästan är mjukt av den ljumna värmen. Mina tår skär genom nattens transparenta staket.
Stjärnornas pustar som sprider sig längs min kropp och ebbar ut i skrevet.
Jag känner mig stark, nästan mäktig liggandes naken under en domän av stjärnor i en storstad medan trafiken susar som vackra doór i bakgrunden fem våningar nedanför.
Jag tänker inte på någonting, bara lyssnar på vad som sker.
Bara mitt nakna jag i sällskap av galaxens mäktiga stjärnor.

Mina nävar knyts automatiskt och mina käkar spänns när jag möts av ditt hej.
Den forntida best som jag spärrat in inom mig, lika arrogant som nattens vålnader satt upp sina staket, har vaknat.
Så om du inte går nu kommer besten att försöka ta sig ut. Och om den tar sig ut kommer alla stjärnor att slockna, och aldrig tändas igen.