Flaggorna på torget utanför min lägenhet vajjar och snöret slår i flaggstången i ett klingande ljud. Det blir till en kyrkklocka som påminner mig om att det är dags att börja leva igen.
Jag är helt avslappnad i kroppen och totalt tom i skallen så som jag endast är efter riktigt bra sex.
Hon ligger bredvid mig och inhalerar morrande, likt en tiger som strax ska gå till angrepp. Hennes mörka lockar smeker kudden så som hennes händer precis smekte min kropp. Hon har ett brinnande hjärta som ännu inte hunnit bli till kol, tror jag, och ett sinne som endast kan bli bedraget av henne själv. Det är gemytligt att ligga bredvid hennes varma, mjuka, enorma kvinnlighet. Den nakna kvinnliga helheten har en helande effekt på mig men samtidigt är den min mentala undergång.
Jag har en sådan aptit på detta fenomen så jag tappar lite av det som är jag, om jag nu har något sådant kvar, och allt sunt förnuft.
Nu är hennes sexiga, mordiskt mörka ögon stängda men jag tror inte hon sover. Hon ligger och lyssnar på kulspetsen som skär genom isen när jag sitter med ryggen mot sänggaveln och låter min melankoli bli eufori.
Hon är mörk, den mörkaste kvinna jag träffat, mörkrets furstinna. Men hon är närhetsgivande om natten och närhetstörstande på dagen.
När det är dag så längtar hon efter natt.
Hon är mörk.
Jag trodde hon skulle göra som syrshonan och bita huvudet av mig efter sexets blod, svett och tårar som bars upp av demoniska änglavingar. Men istället visade hon sig förvånansvärt mänsklig. Hon la vänstra benet runt min midja så hennes lår pressade sig mot min oädlaste kroppsdel, tryckte sin fuktiga kropp tätt emot min och kysste mig ömt med sina rosa, små läppar, sen lade hon sitt huvud mot mitt bröst för att låtsassova.
Det var ett tag sen nu men hon envisas fortfarande med att dra falska John Blund andetag.
Jag glider undan lite så jag kan få ro ett tag med ett av mina ännu inte fyllda block och en penna. Halvligger och skriver i cirka 10 minuter tills hon låtsasvaknar från sin låtsassömn och kvider om mer, och som sagt, hon är en väldigt envis kvinna. Men jag kan helt enkelt inte när hon lägger till ett sätt som är en blandning mellan plocke pinn och pussel. Hon behöver inte säga något för att jag ska förstå, jag bara känner attityden av sötsurhet när hon inte får som hon vill och det gör mig irriterad.

Hon ligger bredvid mig i skrivandets stund och smeker sig själv, ger ifrån sig små välmående stön. Hon ligger helt sonika under täcket och håller ett fast tag om mitt lår med den sysslolösa handen. Klöser bort den heltäckande taggtråden och allt annat som är bra med sina lilaskimrande klor. Jag vill inte vara med i hennes spontana, egenkomponerade sexuella tillställning just nu, det hade varit som att inge hopp i något jag inte helhjärtat kan ägna mig åt.
Och just då händer något jag aldrig trodde skulle hända när lustans sans återtagit sin del i min kropp. Jag kom och hälsade på.
Tankte:" Vad fan är det som händer?"
Ta mig fan. Där ligger jag. Inte bredvid, inte nere på golvet, inte under sängen utan i mig. Jag känner igen mig själv igen. Mitt verkliga jag har kommit på besök.
- Välkommen tillbaka, säger jag till mig.
- Hur länge du stannar vet jag inte men jag vet att du är en rastlös själ och kommer fara din kos igen, och även om det bara skulle vara för inatt så är du varmt välkommen. Kul att träffa dig igen. Det var ju så längesen sist.