Allting föll. Jag låg hemma i sängen och grät, sjukskrev mig någon dag men inte länge. Hur skulle jag någonsin kunna lita på någon karl igen när den som jag verkligen litade på kunde vara så falsk. Han valde att hoppa i säng med någon annan. Han gjorde ett medvetet val när han stämde träff med henne på hotellrummet. Hur kunde han?! En månad tidigare hade han återigen sagt hur rätt allt kändes med mig. Ljög han för sig själv? Var det bara ett sätt att försöka övertyga sig själv om att han älskade mig? Jag orkade inte bry mig om att äta men som tur var så lagade han mat när jag kom hem från jobbet så jag fick ändå i mig litegrann. Jag gick ner 7 kilo på 3 månader. Jag kände mig orkeslös och hade tappat all tro på livet. Jag var förbannad och ledsen. Vi satte in en annons på huset och ett par som hade en 1:a ville köpa det. Det passade ganska bra, då kunde han köpa 1:an och jag visste om en kille som kunde tänka sig att hyra ut sin 2:a i andra hand åt mig. Det verkade ordna sig snabbt med husförsäljning och lägenheter åt oss. Skönt för jag ville bara därifrån. Men det var inte så enkelt. Det är en enorm bostadsbrist här i stan och 3 års väntetid på lägenheter. Jag hade inte ens stått i kö, vi skulle ju bo i huset.. Killen som tänkte hyra ut sin lägenhet hörde aldrig av sig. Han ångrade sig. Nu hade vi skrivit på papper på husförsäljningen och han hade köpt lägenheten men jag hittade ingenting. Jag ringde runt överallt och det var inte så lätt då jag var med min brukare hela dagen. Jag pratade med alla jag träffade och hörde mig för om någon visste om någon lägenhet men det var helt omöjligt. Jag insåg att jag skulle få magasinera min grejer. Kanske flytta runt hos vänner. Det kändes för jävligt. Här stod jag, en kvinna på snart 40 år med tre tonåringar. Jag borde ha ett ordnat liv men snart hade jag inte ens ett hem. Det fanns ju inga lägenheter , inga hus att hyra. Vad skulle jag göra? Jag bad om hjälp till förtur från socialen men icke. Det förelåg ingen direkt fara för barnen. Jag kom inte från någon annan ort för att jobba i stan så jag fick försöka hjälpa mig själv fick jag till svar. Här får man ingen hjälp om man har skött sig och inte har några missbruksproblem eller misshandel inom familjen. Jag var så förbannad och besviken på samhället, ska det inte ta hand om sina medborgare?! Jag mådde verkligen dåligt. Såg en framtid för mig utan ett hem att gå till, utan ett hem att ta mina barn till. När jag gick över vägen uppmanade jag bilen som kom: kör på mig då för fan! Men jag var ut en kväll på krogen. Han hade åkt iväg för att träffa sin nya kvinna och jag orkade inte sitta hemma och tänka på det. Jag träffade på en man som jag mött genom jobbet och vi pratade hela kvällen. Jag berättade om min jobbiga situation och han var verkligen förstående. Jag ville aldrig mer träffa någon karl, det gick ju ändå bara åt helvete, så när jag satt där på krogen så var det bara för att jag behövde prata med någon som lyssnade. Det gjorde han bra. När kvällen var slut for vi hem var för sig och jag somnade tvärt. Nästa dag ringde telefonen och en mansröst frågade om han kommit rätt. Det var han från krogen. Jag kunde inte placera rösten, ändå hade jag pratat hela kvällen före med honom. Jag blev ganska överraskad , men vi pratade på och kunde inte sluta förrän 5 timmar senare. Strax efter kom han hem från sitt kärleksmöte. Kändes konstigt.