Jag fick inte gå över gatan vilket jag inte förstod meningen med eftersom den enda trafiken på Tredje Långgatan vid den här tiden bestod av polisbilar och polishästar och en och annan bryggareskjuts, förspänd med en sliten ardenner.

Men en dag struntade jag i förmaningarna och gick tvärs över Nordhemsgatan till Andra Långgatan! Där låg de små butikerna i rader, med skyltfönster som vittnade om krigsårens varubrist. En vilsekommen, gengasdriven droskbil puttrade förbi när jag morskt letade mig fram till American Bazar.

Den affären var föregångare till billighetskedjor som EPA och Tempo och sortimentet bestod av pappersartiklar och kortvaror. Min näsa nådde knappt upp till diskarna men mina armar var så långa att jag utan svårighet kunde snatta två anilinpennor som jag stoppade innanför min armëgråa vindtygsjacka.

Väl ute på gatan trampade jag rakt i en färsk hästskit och tappade pennorna i samma gegga. Skorna var så fulla av skit att de inte stod att rädda. Innan jag gick hem slängde jag därför mina skor i soptunnan på gården och smög sedan upp för trappan i strumpfötterna.

Sedan gömde jag dockmattpiskaren, som brukade användas för att tillrättavisa vanartiga barn som jag, och gömde mig längst in under min säng.