i en stormande skrud
där trampar en kung
med en orörlig brud
över färglös ljung

Kråkfursten vid namn
för ond är hans sång
han bär svek i sin famn
som var annat en gång

så böjer sig monarken
denne kråkman med mö
och sänker ned i marken
sin dam som ett frö

där ska hon stilla
under dimma och jord
där ska de spilla
ett urverk av blod

hans ylande skära
som ensamvarg
sen han lämnat sin kära
under steneharg