Sova inför din eld.
Vinter före sommar.
Jag lägger mig ner på golvet.
Tar tag i dina bruna skor.
Skriker och ber om förlåtelse.



Varje gång jag tittar upp...
så försvinner ditt ansikte,
som skuggan tar.

Det är dags..

Jag kan hälla vin i din eld.
Ta ner dina tavlor.
Dina ögon är inte mina.


Det är dags att springa.

För han är en skugga gjord av ärr och du är ögat som ser...
Han springer i regn, förbi eld och snart är han där.

Det är dags att springa.

Vägens vita streck kommer ikapp honom och du är ögat som ser.
Han vilseleder varje civilist som går utan mål.

Det är dags att springa.


För han har ett mål.