När jag slog upp tidningen kom minnet tillbaka…
den sönderrostade Volvon hans andedräkt mot rutan som slog emot bilens höga hastighet
Pulsen som slog så in i helvetes fort jag vågade inte säga något Visste inte vart vi var på väg bara att vi var på väg bort bort mot något större än oss själva
Hans knogar vitnade under hans grepp om ratten
Midnattsljuset genom våra hjärtan slet itu rev bort
Hans ögon över vägen över mig Sönderfrätande iskalla hårda
Gasen i botten Desperationen i hans vilja att ta sig bort från allt från dom från mig
Jag ville inget illa
Det är vad du såg när hennes ögon mötte billyktorna
Dunsen som krossades in i benen Hur vi aldrig skulle bli fria
Det kunde lika gärna varit jag
Dina ögon hårda blå Hur du sökte min blick Men jag var redan borta Dina läppar som bleknade tappade all färg
Jag ville inte vara din mer Jag ville aldrig följa med dig ut i livet Det var inte du som tog handen som brustit i din
Det var inte du som skulle se på mig så där
Det var inte du…