Ingenting har kolliderat med någonting.
Om jag minns rätt var det just så det började,
i landet för längesen.
Solen skiner på andra sidan så strålar reflekteras mot månen
Helt plötsligt lyser människobevandringen upp...
Äh, skit i det där.
Det är sånt som händer,
varje kväll

vinter som sommar
höst som vår

Jag orkar inte bry mig om det där idag
Jag låter det automatiskt ske
Glädje som kittlar mot gommen
Mina otränade kindmuskler tränar,
ja jävlar vad dom tränar
Dom har fått steroider
I dessa fall tillåtna preparat

Dom skrockar dess emellan, om att detta bara är en fas
Och sedan landet för längesen fick mig att darra i tecknade dinosauriers söta skräck, har jag belarmats i deras skrockande

Kindmuskler är bedragare
De vänder kappan efter blistertiden
Men nu säger jag själv ifrån
Idag lyssnar jag inte till konspiration mellan kinder och hjärnhalvor
Jag ser på hjärtat som visar varför det inte är för sent för någonting


Känner att hjärnan blir så förvirrad när den inte vet vad den ska ta sig till.
När ångest som tycktes vara barmhärtig inte befäst mig med fästingar på min pung


Aktieägare springer runt som yra höns och sliter ut håret ur rötterna när marknaden faller,
likt matadoren i tjuren Ferdinand
Nä, det är inte julafton riktigt än


Oorganiserat kaos, visst är det ljuvligt


Någonstans sitter Ernst Kirschsteiger och väser fram sitt rosslande skratt,
som får befolkningens högmod att irra runt med de halshuggna hönsen i rosa sockervaddsmoln


Du... ehhmm... du vet om att du är kliché va?

Ja det vet du


Fy fan vad jag älskar det här
Fy fan vad jag älskar det här