Stjärnlyst himmel ovan,
svartnad värld där nedan.

Blånat stjärnvalv grumlas,
ett askdränkt land här redan.

Tindrad stjärnsky vitnad,
svart mark som täcks av snö.

De små fotspåren som lagts där,
över snöhavet sig strö.

En vitnad värld sig böljar,
över trädgårdar och hus.

Ett öde land som härskas,
blott av vindens stilla sus.

Molnlandskapet vandrar,
över svart husrads siluett.

Då i snömassor begraves,
allt det som förut skett.

Ett land som börjat åter,
då naturen återtagit sitt.

En plågad värld som renats,
på nytt i oskuldsvitt.

Så fantiserar jag ibland.