I en bedd av blod och rosenblad vilar du
I en natt svartare än döden
Dina läppar smakar blod och minnen
Skuggor vilar över dina axlar
En kall vind från ett öppet fönster smeker din bleka kind
Du vill gråta nu, men i stället låter du dig smaka av det vin som hon gav dig
Spegelbilden på väggen iakttar dig
Du är fångad i ditt eget helvete
Trots din rädsla, trivs du där
För det luktar kärlek
Rosor och glassplitter kära du, det är vi