Eskil!

Första gången var i barnvagnen.
Jag i, du efter.
1 år var jag, du 53.

Åren gick.
Hösten, vintern, våren
och somrarna.

Du har, och kommer alltid vara mina somrar.
De sena kvällarna i sommarvärmen.
Du och din pipa och "Haleda!"
Du och Maggan.

Din sista sommar kom ni aldrig.
Du var svag och samma sommar somnade du - för alltid.

Allt jag tar mej till gör jag genom dej.
Jag ser dej i allt.

Jag kommer ihåg det brev jag skrev till er.
Det var känslor i de raderna - men inte samma som nu.
Där fanns det hopp för dej.
Här finns det hopp för mej.

Jag är stark nu, för jag vet att du är här.
Alltid - och ibland lite mer.

Natten du somnade, var du hos mej.
Jag minns att jag vaknade, jag minns ditt ansikte.
Din själ var ljus igen och fjäderlätt!
Äntligen Eskil, älskade morfar var du fri från det jordiska!
Du flög för första gången.
Jag vet, för dina vingar var så tydliga.

behöver jag säga mer?

Jag älskar dej alltid!