Vad vet jag om kyssar
mer än att de bränner

de hudlösa

Vad vet jag om kärlek
bara att den
som älskar
ofta mister allt

för att sörja
i ensamhet

och endast märken
efter dina kyssar
etsades fast

vad går emot
ett förstånd skapat
av överlevnad

ett förstånd
som tvingat ner
på knä

för att inte
existera

men du brinner än
och du är
den eld
jag saknat

du ser stoftet
av den stjärna
som en gång tändes
av en oskuld

du såg in i ögon
släckta av natten
som inte vågat
öppna

sedan dess

du ville se mig
dansa för dig
i elden

i takt med
ett uppvärmt
hjärta

du strödde lava i
mitt is-spruckna
hjärta

gör vad du vill