Avtryckaren svettas..

droppar
av skälvande tvivel.

Sinnet bakom handen, rymmer ingen ånger.

Tiden står still i vibrerande stämmning,
makabra skrik av förtvivlan hörs men tas inte in.

Sinnet bakom handen är inte längre här.

Mot marken böjs huvudet mot jord,
jord som luktar jord,
doft som känns men inte märks..

Makabra skrik av förtvivlan hörs inte längre.

Tiden står stilla i vibrerande dån av tystnad.

Svett droppar.

Avtryckaren växer fast i handen..


sinnet bakom finns inte längre,
slutade finnas för länge sen.

Tvivlet upphör och ett dån skär genom hettan.


Droppar av förtvivlan, droppar av blod.
Blod som en gång tillhörde honom,
han som låg mot marken,
han som andades av jorden,
jorden som luktade så mycket jord,
doft som inte märktes.

Droppar av förtvivlan,
utrymmer all ånger,

för sinnet bakom handen fanns inte längre.
Han fick aldrig finnas.

Hjärtskärande skrik skär igenom hettan.
Tiden står inte längre stilla.
Jorden luktar jord.
Skrik hörs,
dånar i överlevandes hjärtan.
Lämnar eko,

eko av förtvivlan.

Med avtryckaren fastvuxen i handen försvinner han.


Han som aldrig fick finnas..