Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
När jag var sju somnade jag alltid, om jag oroade mig för något, med en stor vit nallebjörn i famnen.


När man var liten

När jag var sju somnade jag alltid, om jag oroade mig för något, med en stor vit nallebjörn i famnen.

Jag växte upp.

Nu sover jag med en "inför alla eventualiteter" färdigknuten snara under kudden.




Fri vers av Utsuddaren
Läst 638 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2008-10-25 01:33



Bookmark and Share

  Last Word Spoken
Viktigt att kunna knyta rätt, det är en konst! Lika rätt som ditt sätt att framföra dramatiken här så överaskande oförväntat. Bravo!
2008-10-25

  Havsbris
ahhahhaha

inte en text som precis
gör en att skratta av
glädjen, men sättet
du skriver är skön
och speciell för det
skrattar jag med, inte
åt...

Man växer och scenen
är samma, sättet att
se eller gå på den är den
enda sak som ändras...

Bravo!!
Läs- och tänkvärd!!
2008-10-25

    papillon
Det gäller att vara väl förberedd - jag menar, det känns bara så fånigt att i ett avgörande läge inte hitta repet.
Jag kan bara råda dig, liksom jag råder alla som umgås med tankar på sitt eget avdagatagande, att snarast läsa Arto Paasilinna "Kollektivt självmord". Då får man åtminstone lite kul på vägen.........
2008-10-25

    Utsuddaren
Tack.

Jag lovade psykdoktorn att slänga repet.

Hon såg på mig att jag ljög.
2008-10-25

    ej medlem längre
Vad kan annat sägas än att du ger läsaren en tanke?
Önskar dock att inga "eventualiteter" är värda att nyttja snaran för...
2008-10-25
  > Nästa text
< Föregående

Utsuddaren

Senast publicerade
När man var liten
* Se alla