Det händer att mina tankar släpps lös, och trasslas ihop med varandra.
De söker sig flyktigt tillbaka,
och berättar en saga.
Om hur svart och vitt
skapade kemiska reaktioner i varandra.
Hur deras drömmar blandades,
och resulterade en ny nyans av
grått.
Reminiscenserna förvaras i en del av ”jaget”,
som är oförstörbart och stängt.
Men det finns en längtan efter att få uppleva det, ännu en gång.
För att sedan förlora minnena för alltid.
Aldrig fanns det ett ideal för oss två,
utan tillsammans bad vi normen att dra åt helvete.
Och jag vill bara att du ska veta,
att ibland trasslar mina tankar ihop sig med varandra.