Kvinnor och män ser på slidors funktion på olika sätt. Utöver leveransfunktion av barn samt kvinnans cykel, vilken dock inte alltid symboliseras av månskäran**. Män ser på dem som förunderliga o tillika fantastiska delar av kvinnans kropp, på ett utstuderat fantasieggande sätt, vilka med sina mjuka och förhoppningsvis fuktiga väggar kan fås att omsluta mandomen. Medan kvinnor* betraktar dem mer som centrum för egen njutning där såväl ut som insida räknas njutningen till del. Då de kan förvänta sig att locka en på en och samma gång både hård och en smula stötande lem att tränga in och följsamt fylla deras inre. Dessa diametralt motsatta uppfattningar sammanfaller dock i ett icke odelat gemensamt intresse. Nämligen skördandet av jordgubbar, för hand plockade. Vilka kan avnjutas medelst matintaget i populär kombination med en hord av njutningsmedel av varierande skepnad, form och smak. Exempelvis hittas där den frestande drycken champagne***, det i så olika form och smak förekommande livsmedlet choklad, glass, piskad grädde et cetera.


*det rör sig här om en tolkning, givetvis, av intensiva studier å ämnet ifråga.

**ordet månskäran här har dels med almanackan att göra, dels med att månskära på engelska heter cresent, ett cykeltillverkarmärke...

***poeten ifråga dricker själv inte vin eller ens alkohol