Här under regnet kryper det fram.
Den tomma filosofin i din famn.
Garnet blir blött, klibbig hud
jag vill ha förändring nu...

Här under natten kommer du fram
& all poesi förlorar sin charm.
En öde tågcentral, en spökstad.
Jag letar efter mig själv nu...

Här under spåren andas jag damm
jag vet att vi behöver varann.
Du gömmer revolvern med din hud.
Väntar på att du ska dra nu...