Meja plirade storögt och misstänksamt på toffeln i brunt manchestertyg med gummisula som låg och lurpassade på henne under soffbordet. Alltför länge hade denna märkliga varelse gäckat henne och nu när ingen verkade vara i närheten skulle hon minsann ta chansen att en gång för alla förgöra denna vedervärdiga inräktare. Kosta vad det kosta ville.

Hon backade några steg för att sedan ta sats och med ett vrål kastade hon sig över den försvarslösa intet ont anande toffeln, slet den i stycken och tog sig ett välförtjänt smakprov. Besviket spottade hon ut en bit gummi och beslöt sig för att spara den till ett senare tillfälle. Just för ögonblicket ville hon bara släcka törsten och satte kurs mot köket, vände sig om för att betrakta förödelsen Ja, den var fortfarande död. Matte kommer att bli så stolt över mig tänkte hon och viftade förnöjd på svansen.