ETT.

När alla andra
blev uppätna av Zombies
satt jag förmodligen i en bilkö
i radioskugga.
Missade all action.
Som vanligt.



TVÅ.

Brukade du se på mig extra länge?
Eller också inbillar jag mig alltihop.
Min rekonstruktionsförmåga har alltid varit bristfällig.
Jag är värdelös på att skvalllra.
Ifall polisen hade bett mig att redogöra
för gärningsmannens specifika särdrag
hade jag nog sagt att du var snygg.
Sådant kan det råda delade meningar om.







TRE.

Till flygplatser kommer spridda individer
och går
och står man i samma kö
till samma flygplan
till samma land
så inbillar sig individerna gärna att de är på väg i samma riktning.
(Denna villfarelse brukar gå över vid landning.
Det är lika bra det.)
Det är faktiskt ingen som är på väg till samma ställe som jag.
Det är faktiskt ingen som är jag.
Att vara
är ett fruktansvärt löst begrepp.