när man vaknar, när vi vaknar, när jag vaknar
en hel tung och ändlös natt har passerat
jag vrider och vänder mig i smärta
fötterna blir bly mot ett golv,
en väg som leder mot en ny dag

långsamt, tveksamt försöker jag bilda en inställning
men hoppet stannar kvar under lakanens trygghet
jag glömde mig själv under täcken av kärlek,
virvlande blommor och blodröda kuddar
jag stannade kvar men kroppen gick upp
mitt leende rann ur mig och spåren finns kvar
svarta märken som visar på hur gårdagen var

du frågar hur jag mår och mitt standardsvar är bra
jag vänder på kudden och spåren är borta
gårdagen är inget jag vill komma ihåg eller ha i tanken
du vet precis som jag att när rösten bryts
då går allting sönder, jag kan inte vara ensam
din famn så varm, så trygg, i tanken
ensamheten stänger in mig i sin iskalla famn

Lugnande toner försöker stegvis ha en sövande effekt
men jag lyssnar efter ett helt annat ljud
jag saknar inte en plats jag saknar inte ett ord
jag saknar handen som håller min när klockan slår tolv
när den nya dagen börjar, och den börjar med dig

jag bygger en plats att kunna vila på
sakta formas den och fylls med saker jag kan lita på
färger, känslor, bilder, ljus och ljud
jag försöker stänga ute allt det som försöker tränga sig på

inuti skriker jag
jag slappnar av men det finns kvar
jag hittar en plats men jag blir störd
jag skräms och jag försöker gömma mig
trots att det här borde vara min alldeles egna plats
skriker jag


trots att det här är min mur och min heliga plats
hjärtats slits itu när jag låter mig själv tänka
och jag hatar mig
jag hatar att jag inte kan ge dig ett endaste ord
jag vet att du bryr dig jag vet att du vill förstå
men om jag förklarar kommer jag att gå sönder
jag vill ha dina armar runt min skälvande kropp,
när allt går sönder

Du låter mig tänka och du låter mig se
precis det som jag inte längre vill se
precis det som jag alltid ville ha
det jag har nu som jag vill bränna så varmt det går
Det jag saknade förut men som jag önskar att jag aldrig sett

du är orolig