Jag ser dig men känner inget, jag rör dig men känner inget, vart tog den vägen den känsla jag en gång hade.
Du ler mot mig och säger att du älskar mig, jag vill svara att jag älskar dig men orden kommer inte fram, finns bara tomhet där det en gång fanns lycka.

Du väntar på orden som inte kommer, och i dina ögon bildas en tår när det enda svar du får är tystnaden, min själ skriker i vånda när jag ser i tåren i dina ögon men jag fylls bara av tomhet.

Mitt mörker är kallt och ensamt där det en gång lyste värme och du och jag, men elden slocknande och jag blev kall, vill känna din värme igen i mitt mörker och din kärlek lysa upp min väg.

Vart har känslan försvunnit, vem släckte elden och tog bort ljuset från mitt liv, endast jag bara jag som såg den slockna men kunde inte vårda den så att elden brann igen.
Du vänder dig bort med tåren rinnande och du vet för du har sett min själ, mitt mörker och kyla och du förstår att det som en gång fanns är borta för alltid