Okej så har det hänt igen,
fast denna gång hade jag det på känn.
Att anorexin tog överhanden,o lämnade mig att dö i sanden.
Återigen går det runt i mitt huvud o tankarna är mycket svarta o ändå kan jag det inte fatta.
Att det som en gång var min högsta dröm,
nu är förvandlad till en djup sömn.
De få gånger jag får sova,
känns som en underbar gåva.
Att hjärnan var så komplicerad o svår att förstå,
får mig att inse att man bör vara två.