Vi bar två lågor inom oss
Min var röd och din blå
Nu förstår jag så väl att det var
varandra vi brände oss på

Min eld brann så het för en mening
men kunde aldrig förstå
att de mål den strävade efter
var höga, för höga att nå

Din eld var sann men kylig
och log lite sorgset mot mig
som försökte värma förgäves
Din eld fick räcka för dig

Vi brann så häftigt tillsammans
tills båda slocknade ut
Nu glöder vi på skilda håll
men svagare än förut