Det låter som en klyscha men vår tid ihop har verkligen varit fin påriktigt.
Jag känner mig dum för att jag lämnar dig pga något så ytligt som att jag hittat en snyggare.
Men det är även en fråga om funktionalitet...
De behov jag har idag uppfyller den nya bättre. :P

Om det kan vara en tröst så, ni är rätt lika, men dina bra egenskaper hittar jag även i den nya. Vem är det jag försöker lura egentligen, du skulle aldrig förstå mig, men jag vet ändå, att du inte bryr dig, vilket är en tröst för mig.

Lite över ett år har du funnits vid min sida. O jag är tacksam. Det har funkat otroligt bra, iofs.. nu på sista tiden har du varit aningen tystlåten o jag förstår inte varför, nånting som glappat antar jag, och de va även lite krångel i början innan jag lärt känna dig. Men det är passé, o det jag väljer att minnas dig för är det som gjort dig till en bra kompanjon. Mycket bättre än allt jag haft innan dig.