Hjärtslagen ljuder
För varje andetag glider han gradvis bort från verkligheten
En tår rinner nerför hans kind
Han kan inte höra hennes rop
Världen blev svart för länge sedan
För honom är slutet lika tydligt som den stjärnfläckiga himmlen
In i evigheten vill han
Bort från smärtan
Bort från lidandet
Hans största misstag var att ge henne hans hjärta
Det som en gång var vackert blev nu det han ångrade mest
Det gjorde så ont i honom
Där han nu står på klippavsatsen och tänker på henne
Han stirrar upp mot himmlen
sträcker ut händerna
och ber
Steget känns plötsligt lätt
som om han flyger
in i oändligheten bort från allt mörker
han sluter ögonen
det sista han hör är hennes skrik
endast en tanke återstår nu
"äntligen fri"