Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

JJXHEHEUUEUEUEUEUUEUEUE

rör mina läppar
upp och ner
du vill ej höra
vem vill höra
ljudlösa skrik på hjälp
födda någonstans , i en
värld som slutat existera
i en tid som aldrig kommer igen

du var inte där
jag var ensam
du var ensam
gud gav oss makt , vilja
stolhet
vill vi erövra ensamheten?
jag grät mig till sömns
alla kvällar

och inatt, år senare
är vi lika ensamma
vi kalkylerar ekvationer
analyserar sensationer
med våta kinder
och blödande hjärtan

vi lider , alla lider
skrattandes
vem vill höra
du vill ej höra

ljudlösa skrik där
ingen ville höra
alla döva av sitt eget
frenetiska försök
att bemästra sin egen smärta

skulle du lyssna
skulle du förstå
tillsammans
kan vi gråta , tillsammans
är vi inte starkare
tillsammans är vi inte ensamma










Fri vers av blablablalala
Läst 351 gånger och applåderad av 19 personer
Publicerad 2008-12-07 03:00



Bookmark and Share


    Marie Andersson
smärtsam beskrivelse
över människans sorg
i ensamhet. bra!
2009-04-27

  Maria T
Du skildrar människans rop på hjälp,
människans ensamhet i en värld
som slutat existera.
Hela skapelsen lider.
Skulle du lyssna?
Tillsammans kan vi
gud gav oss makt
2008-12-07

    ej medlem längre
Mycket välskriven, välformulerad, mjuk och avvägd text som verkligen får mig som läsare att känna. Den lågmälda tonträffen sitter klockrent och får diktens innehåll att bara framstå ännu tydligare. Dessa ljudlösa skrik och alla dessa tysta tårar som ibland rinner nedför våra kinder. På slutet tycker jag mig dock ana att dikten ebbar ut i någon slags förhoppning. En mjuk och lite bedjande aning om en värme, närhet och gemenskap som kanske trots allt finns. En annan levande människas närvaro i en annars så kall och bister värld...Bra skrivet och en solklar applåd från mig!
2008-12-07

    Petro Nella
FANTASTISK SUPER DUPER BRAAAAAAA
2008-12-07

  Mats Henricson
Kuriöst författarnamn, egendomlig dikttitel, SUVERÄNT innehåll !!! Gilla den "taggiga" och "anti-kaxiga" utstrålningen !! Bokmärker !
2008-12-07
  > Nästa text
< Föregående

blablablalala