påminner om en svunnen tid då toner
strömmande ur spräckta högtalare i en skitig replokal på väster
stengolv mot ryggar, höga

tömda kartor med kompassen i förvirring,
lindring utav de

tysta tårar dolda mellan lakan som
egentligen inte existerar under himlar


under förfallna stjärnor mot mark
lekte vi änglar i snön. snö

snöflingor mot tungan o våra möttes alltid
i slutet. du

smakade vanilj och jag doftade patcholi.