Eva Persson blir våldtagen i en gränd mot den decemberkalla tegelväggen
till julmusikens glada toner som når hennes öron
från högtalarna på andra sidan huset, i ett vitt, upplyst partytält, där en överviktig man står och sjunger.
Sedan hör man applåderna.

Johannes sätter sig ner på den smutsiga asfalten och lutar sin trötta kropp mot en vägg
När han rökt sin sista julcigarett somnar han med den halvfulla vodkaflaskan, nedstoppad i en brödpåse från Pressbyrån, i handen medan de sorgsna tonerna från ett dragspel strömmar ut från stationen.
Folk passerar honom. Med sina halsdukar, vantar, mössor.
De vänder bort blicken.

Magnus Olsson kör av vägen med sin nya Volvo, med sin nya fru i passagerarsätet och sina två barn i baksätet. Rakt in i ett träd lagom till refrängen i spår två på Charlotte Perellis julskiva.
Let it snow, let it snow spelar musiken i deras livlösa öron.

Bertil Ljung har betalt räkningarna, städat lägenheten, packat in julklapparna, hängt upp snaran, skrivit ett avskedsbrev och satt på Frank Sinatras ”New York, New York” på vinylspelaren. Den påminner om ungdomen. Nu saknas det bara ett litet steg. Utanför på gatan går folk med sina bärkassar. Med sina mössor, halsdukar, jackor.
Efter det
Tystnad.

God Jul