han sitter på stolen framför henne.
nonchalant. precis sådär som han alltid sitter. han är alltid beredd. vet alltid vad han ska säga. aldrig borta i andra tankar. snabba svar.
inte som hon. hon är en drömmare. en människa som inte har båda fötterna på jorden. alldeles för mycket egna tankar. analyser.

de är så fruktansvärt olika.

fast ändå inte.

han känner alla. alla känner honom.
hon tar lite längre tid på sig att etablera sina kontakter.
de känner varandra.
mer är det inte mellan dom. inte som är sagt i alla fall.

men hon vet. vet att det är mycket mer än den där ytliga vänskapen. det ligger mycket mer i hennes ögon när hon ser på honom, vilket hon gör så ofta hon bara får chansen. hon vet hur mycket mer det ligger bakom orden hon säger när han är i närheten. hon vet att hon känner så mycket mer än han någonsin kommer att få veta.

de har känt varandra i snart ett år nu. hon har aldrig träffat någon som honom förut. han är speciell. hon tyckte först att han var knäpp. galen. fullständigt vrickad.
nu är det istället sig själv hon bannar. sig själv hon tycker är totalt vansinnig. hon förstår inte varifrån det har kommit, men ur den där ytliga kontakten har det fötts någonting annat.

det började med något så enkelt som att hon kände sig väl tillrätta i hans sällskap. även om de aldrig var ensamma, oh nej, något sådant skulle aldrig hända. han var aldrig stilla någon längre stund.
hon tyckte rätt och slätt att han var kul. att en del av galenskapen han visade faktiskt var humor. av samma mörka sort som hennes egen.

men sedan.. sedan hade något mer hänt. mycket mer hänt. hon visste inte vad det var, eller när det stora steget skedde, och när hennes vänner började se vart det var på väg förnekade hon det så länge som det bara var möjligt.

men nu är hon tvungen att inse vad det faktiskt är det handlar om.

att så fort han kommer nära börjar hennes kropp vibrera. att hon ler fånigt så fort hans namn kommer på tal. att hon är lycklig länge efter de har pratat med varandra. att hon drömmer om honom på nätterna.
sådana drömmar som får sängen att verka mörk, kall, och på tok för tom..

ur hennes fysiska åtrå skapas det en kärlek. en kärlek som hon är olik allt annat hon tidigare känt. en kärlek som hon vill offra allt för.
en kärlek som hon är villig att dö för.

men en dag kommer hennes inre drömmare att få nog. elden inuti kommer att slockna. av känslorna blir ingenting kvar, utom svart och sönderbränd aska.
dit kommer hon att nå, för man kan inte hålla liv i en fantasi hur länge som helst. kärlek kan inte leva på luft och drömmar allena, den måste få näring och konkreta fysiska bevis också.

så, även om hon inte vill, så är det så här hennes liv ser ut just nu. förhoppningsvis kommer hon överleva även den här striden.
hon vet att hon kommer att falla, det kommer göra ont, men hon vet också att hon kommer resa sig igen. hon vet hur man gör. hon har gjort det förut.

det vet jag.
för hon, det är jag.