Månen

är en kniv i mitt hjärta

och den är svart när jag blundar,

det gör ont när jag darrar.




Slagen
från blixtljuset
tjuter i mina tänder;
din fragila arvsmassas arkitektur.




Hur skall jag ge mig vidare nu
när jag en gång skymtat,
dina ögons arktisblåa nyans
jagar mig genom dvalan.



Himmelen vid 03:24
Ljuset bakifrån, skimrande silver
strålande skär turkos
rött apokalyptiskt sken
tankar som skenar iväg.



Tänker på dig
när du är naken
det svarta svävar bort
med din befriande tromb.




Draken jag jagar,
det kanhända
att det är solen,
men allt är vitt.




Som keruben i snön
efterlämnar jag mitt blod
i jordbävningen.




Om jag gråter
är det förgäves.
Se mig inte i ögonen
när mitt skinn gör ont.