upprörande rent, med den
starka tron på kristu
Ett lidandet förfaller, och
synes vara,

Ett vara med tyranniska varelser
orgasmens innersta rädsla;
det vet jag inte vad det är
liv blir liv,
Livet slår över; i
bland står allt still
startar åtal och slutar.

huvuden expanderar, t
illika detonation-


genom halsen,
tvärsigenom
öppnad strupes barn


jag föder ett krig med
handen över hårfästet, det är en
grå bitter söndag

i storbrittanien.


mitt ögonlock skäms inte för genans,
de demoleras inte alls,


knegar med blotta skepnaderna,
som kliar sig nakna,

för en tidpunkt sedan;



eftersom ögonblink ser
trasiga ut när de kastat upp
spenderade inälvor

i ett mjukt falnande
virrig anhopning av
glödande blodmassa;


vilar tungans järnsmaker
intill ett ögas
våldsamma jämmerlåt,
det cirkulerade infernot,
drar på munnen

underligt nog nog.

ja,

vad har hänt, i en
fin sömns minne
rekonstrueras :


att jag en gång föddes
förpuppad i ett kadaver,


hård som sten