Det röda lyser och glittrar så vackert och så rött.
Hon leker och skriver i det röda, det är så vackert att hon måste le.
Färgen av liv omger och sluter sig runt henne och hon kan äntligen andas.
Det röda lyser så klart mot den vita bakgrunden.
Men Dom vill förstöra det röda, som att det är något dåligt.
Dom rycker och sliter i henne medan hon bara vill lägga sig ner och gråta.
Hon vill inte att det röda ska försvinna, den röda färgen av liv.
Men den vita, klarar bakgrunden ändras till en grå, blek och steril miljö
medan det röda tvättas bort av Dom som tror sig veta bättre.
Hennes ögon är tomma och stirrar ner i golvet.
Hon vill inte möta Deras blick, Deras medlidande blick.
Hon vill inte ha medlidande, hon är inget välgörande ändamål!
Hon vill ha sin makt och styrka tillbaka.
Så hon springer. Ut genom dörrarna och ut i den kalla morgonluften.
Hon hör röster ropa bakom henne men hon bara springer.
Hon springer tills andan är i halsen och benen inte orkar mer.
Då tittar hon för första gången tillbaka men ingen är där.
Plötsligt stannar hon upp och tittar upp mot himlen.
Sakta ser hon höstens första snöflingor falla ner runt omkring henne.
Hon står bara och tittar på dessa ensamna flingor och virrvlar i luften.
Hon kan inte låta bli att le, det är så vackert.
Hon vann denna gång.
Och snart är hon hemma.



- SBL oktober 2008 -