Vi befann oss till slut i en ohållbar situation,
vi var tvungna att besluta, att söka skilda bon

Om jag inte gjort dig illa. Om jag lyssnat på vad du sa.
Om vi hade orkat att hålla ut, och sett allt det som var bra

Om jag förstått att det kärva, inte var den sanna Du,
skulle jag ha kämpat mot de krafter som slet oss mitt itu.

Vad är det som hindrar mig från att älska dig igen?
Modet som sviker, men också tvivlen som finns där än.

Vi hade något, som jag inte har hittat tillbaka till.
Även om jag har försökt och trots att jag mer än något annat vill.

På andra sidan krönet, väntar en backe ner.
Tunga skyar skingras, solen skiner på ett ansikte som ler.

Finns du där och väntar, längtar liksom jag,
efter den sorts kärlek, som man inte upplever var dag.

Framtiden är oskriven, stigar skiljs och möts åter.
Möjligheter finns, allt beror på om vi låter.

Låter våra sinnen vara öppna för nya inviter.
Gårdagen kan vi tämja så den på morgondagen inte biter.

Vågar vi ta språnget ut i ovisshetens land.
Där lever vi på hoppet och där lagas klippta band.

Jag är beredd att pröva, att dela livet med dig.
Snälla kan du svara! Vill du leva med mig?