Dockorna kommer med storken
De slår i huvudet på vägen ner
Och hålen lagas med luft
Vi är vakuum

Skyltdockorna går utan kläder
Och klär sig i anonymitet
Nakenheten döljs av blindheten
Vi är aldrig det vi verkar

Monster äter den lilla bit av glädje
Du sparat sen du var två
Sen ni var två
Innan han blev ditt monster

Och du skyller på glaset
Emellan dig och verkligheten
Och ber din bästa vän
att titta åt ett annat håll

medan du äter resterna
av det förgångna
alla spillda ord
allt som du trampade på

tills du åt en skärva
av din krossade självbild
och insåg hur ruttet
du smakar

och pappersdockorna
smulas sönder i din hand
och du inser att
du är radioaktiv

du är barbiedockan som alla ville ha
men aldrig fick
du är ensam med minnen av luft
för du gick i sönder när du föll
föll från himlen

och du har räknat sekunderna
tills han tar din hand
men du tappar alltid bort dig
tills hans fingrar griper tag i dig

tills du kommer på att
han är inte den du vill hålla om
och du andas jag älskar inte dig
utan att säga förlåt

och det är ingen som hör
eller ser, vem du är
eller din evolution från
Barbie till monster