kurvig symbios
skänker ömsöm guldaura
ömsom silverrus
till rödglödgad grönska

friska fläktar
för bort
gråa orosmoln
från rodnad hud

blottad inför slumpen
inför horisontens vägskäl
inför en sluten himmel

hemlighetsfulla
gudsförnekande
obscena
minnen från parallella samtider

saknad efter det bortblåsta
ärgiga knoppar
på höstalléns ihjältrampade solidaritetsled

och allt man vill är att älska