Jag lät er aldrig komma.

Jag lät er aldrig se dagens ljus.
För natten var för mig så skrämmande.

Vissa dagar kan jag sakna er,
och undra hur ni skulle ha blivit,
om ni skulle varit en två eller fler.

Nu jag frågar är jag en dålig kvinna,
att jag låtit mitt sköte förblivit tomt,
lika tomt som den dag jag föddes.

Nu jag ett halft liv har levat,
och brokig min stig har varit.

Så förlåt mig mina ofödda små,
jag kan ej göra gjorda ogjort,
men nu jag in i framtiden måste gå.