När det onda och goda står vägg i vägg är det inget annat är tystnaden som ekar.

Paniken som blandar sig med lugnet rusar sig igenom kroppen.

Vägran till att visa sig sårbar växer sig allt starkare.

Vid varje steg, vid varje rörelse finns det en mening.

Jag bleker bort alla färger och målar världen svart vit.

Nu vid detta laget har jag insett att det är lättare att få förlåtelse än förståelse.

I skuggan av det okända bygger jag min egna stig.

Svaret på frågan vi alla söker existerar inte.

Vi borde lära oss att leva mer i det glidande nuet.

När det växer vilt står jag där med ett hotfullt leende.

Som en fjäril i sin sommar dag, lever jag livet.